Nu har jag lekt med mig själv!
Projekt "Leka Själv" har börjat!
Och för att uppdatera er som inte läst mitt tidigare inlägg så handlar projekt "Leka Själv" om att jag är rädd för att missa mitt liv i väntan på att andra ska vilja göra samma saker som jag vill, i samma stund som jag vill det.
Och kanske handlar det i förlängningen om någon slags personlig utveckling där jag vill kräva av mig själv att våga, även när jag är ensam. Jag tänker mig den dagen jag får lust att försvinna utomlands en vecka, och utan större betänkligheter vågar göra det på egen hand.
Målet kan man väl säga är att inte känna mig begränsad av min egen obekvämhet... eller feghet!
Och idag tog jag alltså mitt första kliv, ett litet för människan men inte mindre stort för mig.
När jag kommit hem från jobbet, lagat lunchlådor för hela slanten och städat upp kök som jag så duktigt grisat ner så hamnade jag framför tvn. Då slog det mig vad min första utmaning skulle bli. Jag ska såklart gå på bio! Själv!
Sagt och gjort, biljett (helt i singular!) bokad, På med kläder, kladda runt sminket lite mer och tagga!
Under tiden jag knallar ner mot stan så lyssnar jag på någon pod i lurarna och försöker gå som om jag vore vilken normal människa som helst. Framför allt försöker jag se ut som en människa som inte ska gå ensam på bio.
Och här är då bevisföring nr 1. Jag har alltså fått ut min biljett och tittar mig nu ganska överspänt omkring eftersom jag inser att jag faktiskt skulle kunna stöta på någon, ni vet såhär på allmän plats. Vad fan ska jag säga om någon kommer fram och frågar vad jag gör där? Jag kan verkligen se det framför mig:
-Tjena Thina! Är du här! Ska du också gå på bio?
-Heeej, ja jo det ska jag,
-Ofan, vem är du här med då?
-Ingen.
-......
Ser ni?! Kan ni SE blicken den här personen ger mig efter att jag svarat att jag ska gå på bio ensam? Som om jag vore något slags skadeskjutet djur. I all välmening kanske jag blir inbjuden att joina för att de tycker så otroligt synd om mig! Nej just ja, fokus Thina. Det var ju precis det här du skulle lägga av med! Skärpning.
Väl inne! Biosalongen är näst intill tom och vi blir inte mer än 6 personer i hela salen. Fantastiskt nog satt det en till medlem i projekt "Leka Själv" högst upp på samma rad som mig! Först tänkte jag att vi borde bli vänner. Sen hörde jag honom sucka när jag råkade tugga på en wasabinöt och då misstänkte jag honom fortsättningsvis för att vara en sur bio-hitler och tog genast avstånd.
Jag vill ändå sammanfattningsvis säga att det var en mycket bra första prövning! Det kändes läskigt så där i starten men när biosalen tändes och jag skulle gå förbi de få människor som kan antas förstå att jag var där själv så kände jag mig bara glad och tillfreds, och framför allt inte det minsta obekväm. Filmen kunde dock ha varit liite bättre. Man blir ju så trött på barn och kvinnor i film som aldrig gör det mannen säger åt dom att göra.:/
Tack för ert engagemang hörrni, jag lovar att hålla er uppdaterade så gott jag kan!
Puss och Kram
