Då och då när jag träffar tråkiga människor kommer jag ibland på mig själv att titta mig förhoppningsfullt omkring efter en stor hög med koskit att kasta på lämpligt ansikte.
"Oj, där står du med kobajs i hela ansiktet. Tänk på det nästa gång du beter dig illa mot dina medmänniskor."
För när jag säger tråkiga människor menar jag inte folk som tråkar ut mig utan folk som har en tråkig attityd.

Jag tänker mig att alla människor borde ha en, om inte positiv, så åtminstonde neutral inställning till andra innan man har lärt känna dem. Och kanske till och med gå så långt som att, och nu tar jag i från tårna, ge folk även en ny chans även om första intrycket råkade bli pannkaka. Varför inte se det som att alla främlingar är potentiella vänner och skulle kunna ge dig och ditt liv en riktig boost! Vore det inte början på en mycket trevligare värld?

Men så finns det ju dom som tvärt om redan från början har bestämt sig. Du där borta, du är en idiot och jag tänker behandla dig därefter. Sådana människor gör mig fundersam.
Jag förväntar mig inte att alla människor ska tycka om min person, men jag förväntar faktiskt mig en chans.

Tyvärr blir det ju gärna så att om någon börjar med att behandla mig som om jag vore skit under deras sko så är det mycket svårare att visa motsatsen. Hur umgås man på ett avslappnat sätt med någon som, redan innan du öppnat munnen, har bedömt dig som odugligt skräp? Och försöker man då vara trevlig och munter så är det istället lätt att man uppfattas som fjäskig vilket är det sista jag tänker vara. Alltså blir jag istället tyst (hör och häpnad) och då jag tvingas prata så gör jag det kort och avmätt. Inte drygt, men reserverat.

Sån är jag ju då verkligen inte i min naturliga livsmiljö och alltså får denna tråkiga person inte alls en korrekt uppfattning om mig. Och tänk, det finns ju faktiskt en möjlighet att jag och Mrs Koskit-i-Hela-Ansiktet skulle ha kunnat komma ganska bra överrens om hon hade gett mig "the benefit of the doubt" från första början.
Och om inte, ja då hade jag åtminstone vetat att det var Thina som inte föll i smaken och inte hennes förutfattade mening om mig. Det hade däremot varit helt okej...ja obegripligt såklart, men helt okej!

Dagen uppmaning är då alltså att ge folk en chans! Vad har vi egentligen att förlora?
Tänk istället på vad du har att vinna... 



...fler Facebook kompisar haallåå!