Hur fungerar egentligen det där med humörsvängningar?
Varför har vissa en berg och dalbana av lycka och nedstämdhet medan andra, bland annat jag själv, åker på en väg med bara några få gupp?

Hur kommer det sig egentligen att vissa människor tappar humöret över minsta händelse? Är det så att vissa har det i sig eller är det bara så att vissa är bättre på att dölja det än andra?
Vissa vänner kan jag märka på bara några sekunder att humöret hos honom eller henne inte är på topp. Det behöver inte ens bero på något speciellt, de är bara inte speciellt uppåt den dagen. På andra märker jag sällan och ibland aldrig att det ligger ett dåligt humör och gror. 
Självklart blir vi nere, deppiga eller ledsna när någonting negativt har hänt men nu pratar jag bara om den allmäna deppigheten. Den där som egentligen inte går att förklaras. Man vet inte varför livet känns skit, det bara gör det.

Självklart är det allas rättighet att få känna sig lite nere ibland, men varför har vissa lättare än andra att inte påverka sin omgivning. Är dessa människor starkare än de andra? Eller är de bara inte lika bra på att dölja sina känslor? Är man falsk mot sig själv när man håller sitt dåliga humör inne? Är det ohälsosamt att inte agera utåt när livet, helt oförklarligt, känns skit.

Jag har faktiskt ingen aning. Jag låter sällan ett dåligt humör påverka min omgivning därför att jag tycker att det är min grej. Jag vill inte dra ner någon annan för att jag har en dålig dag. Mitt sunda förnuft säger att det ändå kommer att gå över snart så ska jag tjura kan jag lika gärna tjura för mig själv. Finns någon i min närhet under den tiden så gör jag mitt bästa för att hålla humöret uppe trots att jag vill kasta något i väggen.
Gör det mig till en av de bättre människorna? Nej, det vill jag inte påstå. Men det gör mig antagligen lättare att leva tillsammans med.
För mig som är rätt bra på att hålla mina nedstämda känslor under kontroll för omvärlden blir det rätt svårt att hantera människor som inte kan det. Jag blir både nervös och ganska irriterad på människor som tar ut sitt dåliga humör på någon som inte förtjänar det, samtidigt som jag undrar om det kanske bara är så att vissa inte är kapabla till att göra på något annat sätt. Kanske det måste göra så för att klara av dagen?

Nej, för en gångs skull ska jag inte säga att jag tycker varken de ena eller de andra. Jag vet faktiskt inte helt enkelt.
Jag undrar däremot hur ni ser på saken, hur gör ni?