När man har använt sig av samma blogg i sisådär 7-8 år och i omgångar varit ganska aktiv med att printa ner tankar och funderingar så får man ganska duktigt på fingrarna om man tror att man inte har förändrats genom

åren.

Jag ögnade egenom en del av mina tidigaste inlägg och fick i all hast kasta mig efter skämskudden. 

Den spontana reaktionen: Vid gudars skymning, DELEEEEEETE!!!

Tills jag tog mig i kragen och kom till sans. 

Varför ska jag nu radera mina rara tonårstankar, det begriper ju vem som helst att man inte alltid står fast vid allt man har tyckt och tänkt. Och det finns ju inget i den här bloggen som skulle krocka med mina nuvarande grundvärderingar, även om vissa ställningstaganden har omvärderats eller utvecklats med tiden. 

Men ack så mycket skräp jag har skrivit mellan mina genialiska krönikor, alla två.;)

 

Idag gjorde sig våren påmind och jag precis som de flesta av oss längtar ihjäl mig efter varmare klimat. 

När solen och den torra asfalten dyker upp sådär oväntat så sprider sig ruset i hela kroppen och det är så lätt att hitta tillbaka till sina finaste stunder i solen och värmen. 

Jag hoppas och tror att den här våren och sommaren kommer att vara fylld av nya äventyr och människor som bara väntar på att få upptäckas och tvingas in i mitt tokiga liv! 

Tills dess myser jag ner mig i förväntan och tvingar bort alla tråkiga tankar av måsten och uppgivenhet.

 

Puss & Kram