Undrar hur många som har blivit osams den senaste tiden över politik?
De flesta av oss pratar nog inte politik med varann mer än vart 4:e år och inte förs då har vi någon aning om varandras ståndpunkter.
Jag har förvånats över flera under de senaste veckorna faktiskt. Både från en positiv aspekt och, ja tvärt om också. 

Men det som förvånar mig mest är hur man stoltiserar med sin röst om man har lagt den på SD. Jag tycker som vanligt att alla har rätt att tycka och tänka, och man ska absolut rösta efter sitt eget hjärta, men varför skriker SD anhängarna högst? "Ingen ska komma och gnälla på mig, jag röstade på SD och jag skiter i vad du tycker."
Jaha?

Det går inte att säga annat än att det är medias förtjänst att SD har fått den gratis publicitet de behöver för att komma väldigt långt. All denna censur och hysch hysch har gjort mer för SD än något annat parti.
Och för all del, rösta om deras åsikter stämmer överens med dina. Vad jag tycks märka är dock att, framför allt ungdomar, tycker att de har gått och blivit revolutionärer nu. Man tycker att man är "The underdog" som minsann inte skäms och som står upp för sin tro. Jag går inte till jobbet och skriker:
-Idag har jag minsann röstat på Kalle Anka Partiet och jag skiter i vad ni tycker om det! 
Eller hur? Så lägg ner nu med martyrsnacket, jag blir så trött.

Annars så är det som sagt helt upp till dig. Jag har en salig blandning av kompisar som öppet har berättat om sin ståndpunkt och vi är många som är långt ifrån ense. Det gör mig ingenting. Du får gärna trycka ner dina åsikter i halsen på mig om du vill så länge du vet vad du pratar om. Men att sitta i samma rum som mig och skrika:
-"Ut med alla jävla svartskallar som tar våra jobb/ lever på bidrag och rösta på SD"
Då är du inte med i matchen och då lämnar jag hellre rummet.

Puss Och Kram