Jag är så tacksam
Efter två stycken mördande 13 timmars pass hade jag hoppats på en stor överraskningsfest nu när jag kom hem men icke.
Jag gjorde som vilken världsvan kvinna som helst skulle ha gjort. Tog av mig jobbarbyxorna, satte mig i soffan och öppnade en folköl.
Egentligen har jag inte så mycket att skriva om idag. (Hör och häpnad!)
Det enda jag egentligen vill få fram ikväll är hur tacksam jag.
Jag har märkt att tidigare inlägg har låtit så negativa att man antagligen tror att jag går på helspänn hela tiden, färdig att explodera men det är så långt i från sanningen man kan komma.
Jag är oändligt glad över det liv jag lever. Jag är så tacksam för allt jag har blivit "blessed with" så att säga.
Ofta tar vi ju det vi har förgivet och har svårt att se annat än det vi vill ha. Såklart ska vi sträva framåt, men kanske ibland också stanna upp och se över var vi egentligen befinner oss just idag.
Sanningen är att livet alltid kommer att bestå av upp och nedgångar, därför försöker jag njuta så mycket som möjligt när det faktiskt är bra. När jag mår bra och när mina närmaste mår bra. När livet liksom flyter utan ångest, stress eller sorg. Jag vill ta vara på det, och samtidigt berätta hur tacksam jag är.
Min värld är en bra värld att leva i, och jag är tacksam.
