Har ni sett lyxfällan? Som självutnämnd "sparare" så kan jag för mitt liv inte begripa hur man kan låta det bli sådär. Vad tror dom egentligen? Att kronofogden tillslut tröttnar på att tjata och bara helt sonika skriver av alla skulder efter ett tag?

Hur som helst finns det en grej som roar mig något enormt varje gång jag har sett några av dessa avsnitt.

Familjer med småbarn har verkligen satt sig i skiten. Mamma står gråtandes i kameran och kan inte alls förstå hur det kunde bli såhär. Tydligen är det vanligt att man får hundratusentals kronor i skulder bara över en natt, sisådär lite lätt.

Nu är det iaf dags att sälja av med saker av värde. Barnens gamla leksaker går bort, fruns kläder och smycken försvinner och nu är det också dags att släppa taget om alla dessa arvegods som ligger på vinden. Farfars gamla klocka kanske, eller gamla farmors berlock som hon bar under kriget? Ja hur som helst så står mamma Karin än en gång framför kameran och gråter floder över sin arma gammelfasters byrå från 1700-talet som de nu måste göra sig av med. Pappa Anders däremot grymtar någonstans i bakgrunden om att "det var ju surt det här ja".

Minuterna går och nu börjar vi se ett litet ljus i den mörka tunneln men för att lösa de resterande så måste vi....dam dam daaaaam....sälja bilen.

Har du aldrig förr sätt en vuxen karl gråta så har du nu din chans. För helt plötsligt knögglar det hittills uppgivna men ganska allvarliga ansiktet ihop sig och tårarna rinner som på ett litet barn. Bilen, är ni verkligen tvungna att ta bilen?!

Åt helvete med tavlan som funnits i släkten i 8 generationer och fan ta ungarnas första par skor som precis såldes på loppis! Men min fina volvooo..........snyft och böl

Det är nog bara att acceptera att vi aldrig kommer att bli så ompysslade och kärleksfullt behandlade av killar som en bil kan bli. Nu önskar jag faktiskt lite att jag föds med inbyggd stereo...kanske ett litet handsfack också. :/