Ikväll vill jag skriva om och till min vän Dexter.


Jag tror vi alla är glada och stolta över dig, även om de flesta av oss är dåliga på att säga det till dig.
Inte för att vi inte tänker det, utan för att vi tror att du inte vill höra. Och det kanske du inte vill, men det struntar ju jag i.

Jag beundrar dig.
Inte bara för att du lyckats göra stora förändringar i ditt liv utan framför allt för att du är den person du är.
Det finns ingen som du.

Ibland är jag rädd för att ta dig för givet eftersom du aldrig kräver något. Du finns där. Hela tiden. Men du ställer inga krav. Det gör du aldrig.

Jag har aldrig träffat en människa som är så lätt att tycka om, så genuin och så osjälvisk. 

Om det är sant att skratt förlänger livet så har du gjort mig väldigt gammal, och när jag fyller 100 så kommer jag fortfarande att le. Kanske för att jag är dement och inte vet bättre, men annars för att bara minnet av dig gör mig glad.

Jag hoppas du vet att du betyder mycket för mig.
Jag älskar dig käraste vän. 



(Och jaa jag vet, fett gej!)