Jag är så himla arg på mig själv!
I'm THIS close att ge mig själv en högljud utskällning.

Jag har gått och blivit en tjurskalle på senare tid. Och jag blir arg på mig själv för att jag inte kan låta bli.
Hallå! Jag är den som ALLTID tjatar om hur överskattat det är att vara sur. Så varför kan jag inte bara get over it och sluta då? Vilken dubbelmoral...pust.

Och inte nog med det, jag är långsint också. Det visste jag inte.
Jag kan bli sur över saker som hänt för länge sen men som jag sedan tycker att det inte blivit någon ordning på.
Eller så blir jag sur rent allmänt.
Jag gillar inte att vara sur, och jag tar inte ut det över massa människor men jag känner det ju! Och jag har ingen lust att känna mig sur. Det är tråkigt, och fett irriterande.

Jag är så arg över att vissa saker inte kan göras ogjorda, men ännu argare över att jag inte kan släppa taget och gå vidare. Där av långsintheten. Jag visste som sagt inte att jag var långsint, men jag visste inte heller att någon eller något skulle kunna göra mig så förbaskad. Snacka om att jag kommit underfund med att jag inte vet ett skit om livet. Värre saker än de som hänt i mitt liv kommer utan tvekan hända, för mitt liv har nog varit en dans på rosor jämnfört med det som skulle kunna komma. Shit, jag måste verkligen börja förbereda mig. För om jag ska gå och vara sur för saker som har hänt hittills så vill jag inte ens veta hur jag kommer att vara i framtiden.

Sluta sura nu, bit ihop och bli glad igen. För såhär kan du inte hålla på!

If somebody brings you down again, let'em go.
And this time, no more second chance, just let'em go.


Nej, nu blir det andra bullar!
Puss och Kram