Tänkt dig att du hamnat i en konflikt av något slag. Det kan vara allt från lite smågnabb till ett sjuhelvetes krig mellan dig och någon. Nu ska du berätta om den här händelsen.

Har du nån gång reflekterat över dig själv efter att du berättat om en sådan händelse? Hur berättade du historian?

1.Vad lät du bli att nämna?

2.Vad la du till?

I de flesta konflikter finns det fler än en sida av samma historia. Och vad beror det egentligen på?
Jo för det första uppfattar vi ju saker olika, (Ha erkänn att det var det första ni tänkte!) men något som vi sällan tar upp är att... ja vi lägger till och drar ifrån.
Jag berättar i detalj vad min motståndare gjorde, sa och hur jag kände mig då. Medans jag förfinar, glömmer eller helt enkelt hoppar över lite av min del.
Jag har hört mig själv göra det, och jag hör andra göra det.

Och nu till poängen! Jag har upptäckt något väldigt intressant.
När jag hamnat i en konflikt så kan jag efter ca en timma ta reda på vems fel det egentligen var! (Det där med en timma drog jag bara till med, det beror helt på hur lång tid det tar att lugna ner sig.)

Om jag, efter en konflikt, låtsas att jag ska berätta om den för någon så märker jag snabbt hur mycket jag vill låta bli att berätta. Hur mycket jag kommer förfina. Det betyder inte att jag ändrar min historia. Jag bara undanhåller de grejer som jag nu i efterhand kanske inte är så stolt över att jag sa, eller gjorde.
Eller varför inte, jag kanske kommer på att jag inte ens vill berätta det här för någon. Vem vet, det kanske var jag som skapade smågnabbet och nu i efterhand upptäcker jag att det var helt onödigt, rätt dumt eller kanske bara pinsamt. Det var alltså mitt fel.
Om jag tvärt om känner att jag lika gärna skulle kunna ha en videoinspelning på denna fight och visa upp för vem som helst, typ din mamma, ja då är sannolikheten att felet är ditt. (Hade jag bråkat med min kompis och betett mig riktigt illa hade jag minst av allt velat att min kompis mamma skulle se det, sån är jag, därför tog jag "din mamma" exemplet. Varför jag är så rädd för andra människors mammor, det får bli ett annat inlägg.)

Testa ditt samvete en gång, kolla med dig själv om du verkligen var helt 100 procent ärlig när du berättade varför din pojkvän och du blev osams igår. Det är möjligt att du kommer på nåt nytt...typ att allt egentligen var ditt fel, tjurskalle där.


Puss och Kram