Nationalsången på Melodifestivalen
Öppet brev till alla kränkta män och kvinnor som än en gång spenderar sin tid och energi på ytterst viktiga frågor i samhället.
Och ja, jag säger "viktiga frågor" i en synnerligen sarkastisk ton.
Och ja, jag förklarar min sarkasm eftersom jag har upptäckt att människor som detta brev riktar sig till ofta inte begriper sarkasm.
Hur som helst.
Om ni la ner en fjärdedels energi på att sprida glädje, läsa källkritik och kanske, javafan, tillochmed lyfta blicken och se bortom dina egna behov för en sekund så skulle ni fortfarande ha tre fjärdedelar kvar att rasa över det fruktansvärda faktum att Melodifestivalens programledare sjunger Sveriges nationalsång och, håll i er nu...byter ut ett ord...
till ett annat ord.
Vet SVT inte hut, nu är det verkligen kört för Sverige. När vi inte ens sjunger nationalsången rätt på Mellon, ja då vet man att IS är nära.
Nej men allvarligt hörrni, nu vill jag att ni slutar skoja och så skrattar vi alla tillsammans för såhär dumma får ni bara inte vara?
(Eller jo, det får ni faktiskt för i Sverige har man all rätt i världen att vara precis hur korkad man vill. Och det är sånt som vi ska uppskatta med Sverige. Vi skjuter inte ner dig för att du tänker dåligt, och det är en bra grej!)
Men vad tror ni egentligen var meningen med detta? Var det för att sprida hat och uppmuntra till ondska? Var det för att se till att Lasse på Gårdsgatan 4 i Säffle skulle bli jävligt kränkt? Eller var det egentligen en fin gest som kom ur all välmening från kärleksfulla hjärtan? Vad tror ni själva egentligen ni som sitter hemma och gapar framför soffan eller skriver långa förbittrade och ilskna inlägg i diverse medier.
För när man läser en del inlägg från människor som fullständigt RASAR mot detta så skulle man ju kunna tro att Gina och Sarah uppmuntrat till styckning av hundvalpar. Inte bytt ut orden Norden mot Jorden.
Skulle vi kanske kunna stanna till och reflektera, sätta det i perspektiv och sånt? För det kan man faktiskt om man bara anstränger sin hjärna lite lite för att se utanför sin upprörda och arga bitter-låda som vid det här laget är så överfull att nu det rinner över i andras positiva och glada lådor, och det bidrar ju inte till nåt vidare kul samhälle trots allt.
Vad tjänar du egentligen på att bli förbannad och upprörd över något så förhållandevis oviktigt? Mår vi egentligen bra av att vara kränkta? Är kränkthet 2000-talets choklad måntro? Jag gillar isåfall choklad bättre.
Mm...apelsinchoklad....
I alla fall.
Nästa gång jag får behov av att ställa mig upp och sjunga nationalsången så tänkte jag nog faktiskt passa på att byta ut några fler ord när jag ändå håller på. För det fina i kråksången är nog ändå att säkert hälften av alla argisar därute inte ens kan hela sin nationalsång ändå. Och det! Det är helt okej! :)
Puss och kram
