Attentaten i Paris
Jag känner ilska, avsky och hat. Sorg och förtvivlan. Precis som många andra som just idag har vaknat upp till bilderna från det elände som skett i Paris. De fruktansvärda och obeskrivligt vidriga handlingar som utförts av den ras vi kallar människor.
Tvi.
Det kokar i mig när jag tänker på hur man någonstans i sitt huvud har rättfärdigat mördandet av någons barn, någons syskon eller någons förälder för sig själv och sin egen stävan. Tvi.
Och vet ni vad jag ska göra med all denna ilska, avsky och hat jag känner? Nej, det vet inte jag heller just nu för det fan kokar i hela mig,
men jag vet däremot vad jag INTE kommer att göra.
*Jag kommer inte att klandra oskyldiga människor för vad en drös sjuka jävlar har aktiverat sig med under natten. INGEN i ditt fikarum, i din matbutik eller som passerar dig på gatan har något med detta fruktansvärda att göra. Jag kommer alltså inte att stirra anklagande på någon i min omgivning som för att säga, "du är en av dem". Men de fattar ju vem som helst...
*Jag kommer alltså inte att använda paris-attentaten som något slags alibi som att påstå att detta har något som helst att göra med en "viss storts människor" där man pekar på etnicitet.
*Jag kommer inte heller hata alla katoliker.
(Varför man nu skulle vilja hata alla katoliker? Men jag har hört att man ibland hatar på en hel folkgrupp med religionstillhörighet genom att dra alla över samma kant efter terrorattentat, så jag tänker att det är bäst att nämna den typ av sinnesslöhet för säkerhets skull.)
Jag uppmanar nu resten av er att göra som jag. Det är enkelt, låt bara bli att utge er för att vara rasistiska prakt-arslen kommande framtid.
Jag vet att det ibland kommer att våra svårt att hålla känslorna i schakt för man blir upprörd och hatisk i en sån här situation men det ger ingen, och då menar jag verkligen INGEN, rätten att sprida sitt hat vidare.
Kram
