Igår insåg jag häpet att jag glömt bort hur det är att stå passiv eller vara obevandrad i diskussioner gällande feminism. Det har visst råkat te sig så att jag obemärkt blivit ganska engagerad i debatten men eftersom samtalen jag haft sällan blir ifrågasatta av kvinnor och män som är aktiva i debatten så upptäckte jag under gårdagen att jag blev både paff och ganska "feministhetsig" när jag stod inför vänner och bekanta som kanske inte har funderat så mycket över maktstrukturer och framför allt inte sina egna privilegier i samhället som vi obestridligt har.

Och i dessa sammanhang blir det lätt så att män i rummet som inte är bekant med debatten känner sig påhoppade, provocerade och kanske sårade samtidigt som kvinnor i rummet som inte är heller är bekant med debatten gärna vill gå i försvar. Och det är klart att det är så! Jag kan lova att jag själv har varit en av dessa kvinnor som gärna vill ställa mig upp i försvar för alla snälla och godhjärtade män i världen. "För alla män är faktiskt inte elaka våldtäktsmän som misshandlar sina fruar och skriker hora efter tjejer på stan. Man kan inte dra alla män över en kant!" Självklart inte,

men jag pratar heller inte om männen i rummet som individer och det vet man redan om man varit med ett tag. Därför blev jag så häpen när jag förstod att jag hade trampat på ömma tår hejvilt helt utan tanke på att få mothugg. 

 

Och det är DET som är så svårt att förklara i ett sammanhang där jag redan har fått alla människor i rummet att bli provocerade och förbannade. I diskussionen om feminismen så är det inte nåt individhat som är drivkraften utan det man hatar är det förbannade faktum att män har en högre maktposition i samhället som utnyttjas och påverkar den andra halvan av befolkningen negativt. Jag inte hann förstå att jag började i fel ände och jag kan ha förståelse för att man misstolkar mig och blir provocerad om man tror att jag går runt och bär på mansförakt och vill sprida manshat. Jag älskar män, jag vill bara inte leva i en struktur där ni har större makt än mig per automatik. 

 

 

 

Jag vill att du och jag tillsammans ser till att jämställdhet blir en strävan hos alla oavsett könstillhörighet, sexuallitet eller bakgrund. 

Jag vill att vi aktivt tar ställning så att du aldrig ska behöva oroa dig för att någon kvinna i ditt liv måste lida pågrund av en man från en maktstruktur som säger honom att han är överordnad henne.

Och inte heller att din son ska behöva fostras in i ett samhälle där han tar livet av sig för att han inte orkar hålla upp någon fasad av en normativa könsroll han egentligen inte känner till.