Varför tar man med sig småbarn på solsemestern???

Menar ni allvar?

Nu åker vi på semester, äääntligen lediga. Nu ska vi slappna av, njuta av ledigheten och vänta...

...packa ner blöjor, nappar, barnkläder, solfaktor 2000, nappflaska, BARNVAGN etc...

Flygplatsen som redan är kaotisk blir ännu värre när du inte bara ska ha reda på dig själv och dina grejer utan även att ungen helst inte? ska tappas bort i folkvimlet.

Väl framme hoppas man på att ungen är på bra humör eftersom man oftast själv är ganska slut efter en flygresa och möjligtvis även transfer. Och så till själva semester.

Hur avslappnande är det egentligen att ligga på stranden och hålla reda på att ungen inte ska drunka, springa bort eller snubbla på sig själv och bryta nacken?

Är det verkligen det optimala?

Hade det inte varit trevligare om ni hade lämnat av barnen hos mormor och spenderat lite härlig kvalitetstid med varandra? Utan barnen?

Så många gånger jag har funderat över det här när jag legat i min solstol framför havet och snett åt vänster springer pappa hysteriskt ut efter sonen som försöker dränka sig själv medans mamma byter blöjor på stranden?!

Nej, vet någon vad. När jag åker till Teneriffa på solsemester med Bengt så får Gustaf och lilla Dagny-Berit stanna hemma.

Punkt och slut!