Julen kom och gick.

Nu är klapparna öppnade, julmaten slut och den förbannade snön tämligen uttjatad.
Visst är det lite mysigt med snö över julen men sen får det gärna slå om till sommar och värme igen.
Jag fryser ju för fan ihjäl!
Och har jag inte hunnit frysa ihjäl så kan ni ge er fan på att jag kommer ha slagit ihjäl mig innan vintern är slut.
Jag vet inte om det där med klantighet ligger i generna på vissa och inte förekommer alls för andra.

Jag är av den klantiga sorten...såklart!
För några vintrar sedan var jag påväg till bussen och blev inspanad av två grabbar.
Jag tittar lite grann och försöker se så söt ut som möjligt för att sedan vända mig och le för mig själv.
"Hihi" tänker jag, de kollar in mig! Och jag känner mig allmänt grym. Två steg senare ligger jag på backen med benen upp i vädret och hoppas på att jorden har gått under. Jag har såklart halkat på en isfläck. Och nej, inte vilken isfläck som helst. Nej nej, utan den enda isfläcken som finns på vägen till bussen.
Mina förhoppningar om att killarna inte skulle ha sett mig dog lika snabbt som jag halkat.
Jag reste mig upp nästan fortare än vad fysiskt möjligt är och fortsatte med raska steg framåt utan att vända mig om. Jag kan bara anta att de stackars killarna höll på att bryta ihop av skratt men försökte så snällt att hålla sig.
Men gud är inte så jävlig som man kan tro, det visade sig faktiskt att killarna bakom mig inte skulle med bussen så jag behövde inte gömma mig bakom ett säte hela bussresan.
Bussen kom snabbt efter mitt mindre vackra fall och jag klev på och satte mig längst bak. Inte förs då inser jag hur fruktansvärt ont jag har i röven. Min förnedring var antagligen starkare än den fysiska smärtan så när den var över kom allt på en gång. Och medans jag sitter där och smeker min stackars bakdel längst bak i bussen så inser jag ju tillslut komiken i det hela. Vilket medför ett höjdlöst skrattanfall som inte går att stoppa.
Halva bussresan består av hysteriska anfall av skratt och vad den kära bussschaffören tänkte, ja det kan bara undra.

Varför finns det nu folk som aldrig råkar ut för sånt där? Jag menar, det är ju verkligen inte första gången jag klantar mig, och säkerligen inte den sista. Finns det en isfläck någonstans där ute så lita på mig, jag kommer att hitta den!

Puss och Kram