Nu tänkte jag, egenkär som jag är, prata lite om mig!

Till en början vill jag tala om att min syn på ordet "egocentrisk" enligt mig inte alltid behöver vara ett negativt ord.
Alla behöver vi ibland vara lite ego för att ta oss igenom livet på ett enklare och positivare sätt.

Själv har jag en väldigt stark självkänsla som många gånger missuppfattas som egocetrisk, då på ett dåligt sätt.
Jag har inga problem med att framhäva mina såkallade "bra egenskaper" och det ligger inte alls för mig att någonsin försöka få mig själv att låta sämre än vad jag är.
Visst kan jag också peka på saker som hör till en sämre sida av mig, men varför prata om dem när varken jag eller någon annan egentligen vill ha något med dessa att göra?

Fan Thina, vad snygg du är idag!
(Tro mig, det är inte helt ovanligt att jag ibland talar om för min spegelbild att jag har lyckats.)
Jag måste ha tusentals skavanker som jag gärna hade förbättrat om jag fick ett trollspö men nu har jag ju inte det.
Alltså har jag kommit fram till att det är bättre att vara nöjd och stolt precis som man är. (Moral-tants-varning)

Hur som helst så är det samma sak med mina goda egenskaper som jag lagt mig till. Jag är en jävla trevlig människa som som bryr sig om andra. Jag är ärlig och uppriktig. Glad och intelligent. Öppen och social...and so on.

Att jag vet det gör mig inte till en självisk människa, lite ego kanske, men absolut inte självisk och jag nedvärderar heller inte någon annan. Det är inte och kommer aldrig vara dåligt att tycka om sig själv och se sina goda sidor utan att hymla.
Då tycker jag det är värre att förneka sina goda egenskaper och värre, att framhäva sina dåliga. Det är faktiskt bara rätt pinsamt.

Förneka alltså inte er själva, och bär fram det ni känner att ni kan tilldela världen!
Inlämnning sker på torsdag och jag vill ha en snygg innehållsförteckning i valfritt typsnitt. xD haha

Baiii

"Det är inte lätt att vara ödmjuk när man alltid har rätt! ;D"